Det var en stor dag i det Gaussiska hushållet, då jag hade bestämt mig för att bryta mot mitt eget löfte att inte låta Gauss jaga trasa igen förrän nästa år. Allt har tytt på att skada nummer två har varit läkt ett tag så jag ville trots allt testa när släphareträningen hade flyttat till söndagar.
En tanke var också att kolla så han inte hade glömt hur man gör. Det hade han inte. Han var sig lik och annonserade tidigt sin ankomst till rakan. Det blev därefter den sedvanliga brottningsmatchen när båda han och jag ville ha trasan. Han fattar ju inte att att jag måste dra ut den åt honom innan han kan jaga den. Efter vad som kändes som en halvtimme hade vi lyckats röra oss de cirka femtio meter som jag tänkte att han skulle få springa. Sen bar det av. Jag hade ingen möjlighet att bedöma hur han sprang men fram kom han, och munkorgen lyckades han skaka av sig så att han kunde suga sig fast i trasan för femtioelfte gången under den fem minuter långa halvtimmen...
Ingen kan säga att den hunden inte är traständ. Om han sen hade kunnat utnyttja detta utan att trötta ut sig, mig och alla andra på köpet skulle han vara en vinnare. Knäppgök.
I vanlig ordning blev det inga bilder på Gauss eftersom det inte går att fota samtidigt som man släpper honom. Däremot fastnade ett antal andra hundar på bild.