Ny dag, nya tag! Målet för den nya dagen var ta mig till Olomouc som skulle utgöra mitt basläger för besöken till lure coursing-VM i Odry. Jag hade planerat in två stopp på vägen, dels för att byta tåg och dels för att äta och dricka. Men allra först tog jag en bild på gårdagskvällens positiva överraskning, den morgonstängda U pražského grože.
Ölstugan U pražského grože
Det första uppehållet för dagen gjorde jag i staden Choceň. Där hade jag varit en gång tidigare, under resan 2006, när jag bytte tåg för att komma till Vysoké Mýto. Hur jag den gången av en slump fick en trevlig upplevelse på en ölstuga finns beskrivet på den här sidan. Precis som att gårdagens slumpmässiga upplevelse på U pražského grože var den dagens bästa, var den likaledes slumpmässiga upplevelsen i Choceň den dagens bästa nitton år tidigare.
Jag hade redan luskat ut att ölstugan från det förra besöket hade slagit igen sedan dess men jag sökte ändå upp byggnaden för att ta en bild. Byggnaden var uppiffad och till min glädje såg jag ett anslag i fönstret om att lokalen var till uthyrning. Tänk om någon kunde öppna ölstugan igen så att jag kan besöka den efter ytterligare nitton år 2044.
Den stängda ölstugan i Choceň
Anslag i fönstret till den stängda ölstugan i Choceň
Nu var det inte bara tågbyte och nostalgifotografering som hade lockat mig tillbaka till Choceň utan även en sedan mitt förra besök nytillkommen bryggerirestaurang vid namn Splav. Där passade jag på att äta lunch och smaka (bara ett av) ölen. Jag har följande anteckning från besöket:
Jag var alltså inte så imponerad av vare sig ölet jag drack eller utbudet, vilket förklarar varför jag bara drack en öl. Gårdagens reflektion över bryggeripubarnas snåla utbud stod sig. Jag vill dessutom minnas att inte heller knödeln imponerade, även om det låter delikat på pappret. Det hela understryker att ett välplanerat besök på en inrättning mycket väl kan slås på fingrarna av ett slumpmässigt dito.
Splav på avstånd
Splav på kortare avstånd
En 12° på Splav
Som redan har avslöjats bjöd dagens resa på ännu ett uppehåll innan jag nådde Olomouc. Den här gången stannade jag till i Zábřeh na Moravě för att byta tåg och kunde passa på att titta in på den lilla järnvägspuben i själva stationshuset. Det är det lokala lilla bryggeriet Pivovar Welzl som förutom att ha en pub i anslutning till bryggeriet som ligger i andra änden av staden, även har den goda smaken att driva en liten pub på järnvägsstationen. Perfekt när man ska resa eller har rest och är törstig - eller om man befinner sig vid stationen av annan anledning och är törstig. Själv både hade jag rest och skulle resa. Dessutom roade jag mig med att studera när man växlade vagnar på bangården. Allt detta gjorde mig törstig.
Tur då att järnvägspuben fanns och kunde servera mig ett glas av följande öl:
Som torde framgå av min nedtecknade recension var jag inte särskilt imponerad av det stackars ölet. Att det förekommer diacetyl i tjeckiskt öl är inte konstigt utan snarare något man förväntar sig men här måste jag ha menat att det var (för) mycket. Kommentaren angående eftersmaken ska nog tolkas som att det trots allt förekom någon (positiv) upplevelse där till skillnad från 11-blasket vid själva inmundigandet. Jag väljer att hoppas att serveringen var en av bovarna i dramat och skulle gärna besöka bryggeripuben vid tillfälle för att utröna om ölet är mer imponerande där. Förhoppningsvis serverar man där fler sorter än vad man erbjöd vid mitt besök på stationen (se bild nedan).
En Welzl 11°
Fatölssortimentet annonserades även i fönstret
Logotyp i fönstret till dörren mellan puben och väntsalen
Innan vi går vidare är en liten språklektion på sin plats. Olomouc uttalas ungefär som Ållåmåots. Så där, nu kan vi prata om staden. Här hade jag varit två gånger tidigare, dels vid den där ölbildslösa bilresan 2002 och dels på väg hem från Ukraina hösten 2007. Det senare besöket finns beskrivet på den här sidan. Staden är lite av en favorit, så det passade alldeles utmärkt att ha den som utgångsläge de närmaste dagarna.
Efter att ha checkat in på hotellet tog jag en tur på stan i regnet och fotograferade spårvagnar samtidigt som jag sakta men säkert sökte mig mot bryggerirestaurangen Svatováclavský pivovar. Den besökte jag även 2007 och hade så pass bra minnen av att jag ville göra det igen. Vid det nu föreliggande besöket tror jag att jag åt anka och jag vet att jag drack följande två öl, för det har jag antecknat:
Jag har även anteckant följande intryck av själva etablissemanget: "Lokalen känns vriden 90° sedan förra besöket 2007 men det är säkert bara inbillning. Kopparkärlen är kvar men från där jag sitter kan jag inte se några målade på väggen.". Jag verkar alltså ha läst rapporten från det förra besöket med tanke på kommentaren om de målade kopparkärlen. Däremot tycks jag ha missat att jag vid en eventuell återkomst skulle prova körsbärsölet. Det finns nämligen ännu kvar på menyn ser jag nu när jag kollar webbsidan. Kommer jag att komma ihåg det nästa gång om jag nu betonar det här?
En Svatováclavská 12°
En Tmavé pivo pana Bruna 13°
Svatováclavský pivovar sett utifrån