Planen för den tredje dagen var att vandra från Varnsdorf till Krásná Lípa för att där besöka bryggerirestaurangen hos Pivovar Falkenštejn. Därifrån skulle jag sedan vandra vidare till berget Jedlová och bestiga det. Från Jedlová tänkte jag sedan ta tåget till Nový Bor och titta in på Pivovar BORN för att därefter ta tåget till Liberec där jag hade bokat två nätter på hotell. Planen höll inte riktigt, vilket ska beskrivas nedan.
Inledningen gick i stort sett som planerat. Vandringen från hotellet i Varnsdorf till Krásná Lípa är i runda slängar en mil. Jag hade sett ut en rutt där jag i största utsträckning kunde gå på vandringsleder i skogsområden och på så vis undvika trafikerade vägar. Vad jag inte hade tagit med i beräkningen var att eftersom jag befann mig i Böhmiska Schweiz, var terrängen tämligen kuperad så det tog lite längre tid att gå än förutsett.
Krásná Lípa
Pivovar Falkenštejn
Väl framme var det dags för lunch. Jag har inte noterat vad jag åt men jag har följande anteckningar gällande vad jag drack:
- Světák: "Ljus 11°. Lite kall och lite 11-blaskig men har provat värre." Kort, koncis och inte alltför positiv recension...
- Zkouřená: "Lite kall och lite blaskig! Luktar och smakar rök. Snarare brända kretskort än salami. Besvikelse." Jag hade alltså väntat mig ett bättre rököl.
Sedan hade jag även tänkt ta en Dittrich som skulle vara en 14-gradig mörk special men den var slut och jag hittade inget annat på menyn som jag ville ha så det fick vara nog så.
Efter besöket på Pivovar Falkenštejn skulle jag alltså vandra vidare till berget Jedlová. En grön vandringsled som tangerade Křinické náměstí, torget där bryggeriet huserar, kulle ta mig en bit på vägen innan jag i skogen skulle gena över till en röd. Av någon okänd anledning började jag i stället att följa den röda, dessutom åt fel håll. Jag började ana oråd och kunde dock snart vända om.
Väl inne på rätt led lade jag snabbt parker och villaområden bakom mig och var snart inne i skogen och knatade på till gransångarnas hejarop. Väl inne på den röda leden igen - åt rätt håll desutom - passerade jag den lilla järnvägsknuten Rybniště och passade på att fotografera ett par motorvagnståg som påpassligt gjorde uppehåll.
Vandringen förde mig så vidare till det 776 meter höga berget Jedlová. Bestigningen skedde delvis uppför en före detta slalombacke. Till slut var jag uppe på toppen. Den täta dimman gjorde dock att utsikten var obefintlig. Så med bultande hjärta och bälgande lungor gjorde jag det enda rätta och stegade in på Restaurace Jedlová hora. Här är det som vanligt på sin plats att påminna om att det sista ordet i restaurangens namn betyder berg på tjeckiska.
Jedlová
Restaurace Jedlová hora
Den lilla restaurangen i toppstugan var inbjudande och jag beställde genast en fatöl och slog mig ner. Ölet var en Klíč från Pivovar Cvikov i orten som bär samma namn och ligger bara en mil söderut fågelvägen. De enda andra gästerna, ett par äldre tyska herrar, gav sig snart av och jag var ensam gäst. Bäst som jag satt där och njöt blev jag varse att en skolklass dök upp utanför. Kaos! Men eftersom det här var i Tjeckien kom först de båda fröknarna in och beställde varsin Klíč. När de var klara fick barnen komma in och dricka lemonad.
Om ölet som jag drack har jag skrivit följande bland mina anteckningar:
- Cvikov Klíč 12°: "Besk, en del smörkola, gräddig, bra. Bergsbestigningen hjälpte nog till."
När jag hade druckit upp min nyckelöl (klíč=nyckel) lämnade jag stöket och påbörjade (s)nedstigningen mot järnvägsstationen för att planenligt ta tåget till Nový Bor. Det var nu planen gick i stöpet. Väl framme vid stationen insåg jag att trafiken söderut var inställd och tågen vände just i Jedlová. Lite tur i oturen alltså. Jag som tyckte att jag hade koll på alla relevanta trafikavbrott men tydligen inte. Vad jag fick göra nu var att ta tåget norrut till Rybniště, byta där till ersättningsbuss till Česká Lípa, för att där resa vidare med tåg.
Jag hann inte titta in på den lilla järnvägsrestaurangen som tänkt innan det vändande tåget kom utan snart befann jag alltså återigen i Rybniště där jag tidigare hade passerat till fots och fotograferat vad som antagligen var samma motorvagn som jag nu åkt tillbaka med. Det planerade stoppet i Nový Bor fick också utgå och med tio minuters marginal kunde jag till slut checka in på hotellet i Liberec.
Liberec
Pivovarský Dvůr
Nu var det hög tid för middag och jag belönade mig själv med ett besök på den återuppståndna ölhallen Pivovarský Dvůr. Här upplevde jag hösten 2006 ett intressant besök om vilket man kan läsa på den här sidan. När jag besökte Liberec våren 2011 var stället igenbommat, vilket jag reflekterade över på den här sidan. Sedan dess hade man alltså renoverat och öppnat igen. Upplevelsen vid det här besöket var dock helt väsensskild från den förra.
Följande anteckning ger nog mest mening om man var med vid mitt förra besök, vilket ingen var, eller om man åtminstone har läst beskrivningen av den, vilket antagligen lika många har gjort: "Rälsen i taket är kvar men annars inget sig likt. Baren vriden 90° och sängen borta. Visserligen står en hundbädd ungefär på den platsen. Hamnade mitt i ett quiz (kviz)."
Medan övriga gäster deltog i quiz åt jag middag och drack lite öl. Det senare gjorde de andra också. Jag har följande ölanteckning:
- Staropramen 11° tankova: "Premiär för mig med Staropramen på tank (tror jag, om jag inte har fått det på bryggeriet). Oväntat bra. Lagom temp, maltig och inte blaskig. Men så var jag törstig..."
Vidare har jag antecknat följande: "Hade inte den utlovade Nefiltrovaný. Fick Mustang 12 i stället. Fint upphälld och bra temp. Marknadsförs som extra horký. Kanske, men ger inte rätt tjeckienkänsla."
