Nästa dag åkte jag dit där humlen bor, staden Žatec. Internationellt är den mer känd under sitt tyska namn, Saaz, som också är namnet på världens bästa humlesort, som alltså kommer från den här trakten. När man har vandrat den ganska långa biten från någon av stadens två järnvägsstationer och kommer uppför backen till huvudkorsningen i centrum blir man välkomnad av det här ölfatet som förkunnar att man är i staden där ölet är hemma (inte bara humlen alltså). Samtidigt får man sig lite reklam för stadens eget bryggeri till livs - Žatecký pivovar.
I Žatec finns naturligtvis ett humlemuseum och det hade jag bespetsat mig på att se. Tyvärr mötte mig det här meddelandet på dörren - museet stängt på grund av renovering till maj 2007. Och jag som hade åkt ända från Sverige för att besöka det. Nåja inte bara...
Mitt på stadens torg finns en liten symbolisk humleodling. Så här på hösten ser man inget av humlen, utom de rester som sitter kvar på linorna mellan störarna.
I bortre änden av torget ligger bryggeriet. Jag tänkte att jag skulle köpa ett par flaskor i nonstop-försäljningen till vänster men jag fick inget svar när jag ringde på ringklockan.
Man kan tycka att hela besöket i Žatec var ganska misslyckat när jag varken fick se humlemuseet eller köpa något öl men jag tänker återvända en dag och då ska jag minsann också besöka minst en av två pubar som såg intressanta ut. En av dem var den här som jag passerade på väg tillbaka till stationen. Den andra låg uppe på torget alldeles vid bryggeriet.
Vratislavice nad Nisou är en ort som ligger en bit öster om staden Liberec i norra Böhmen. Dit åker man lämpligast med smalspårig interurban spårväg när man vill titta på bryggeriet Konrad. Den här bilden tillkom vid just en sådan utflykt från Liberec (som avhandlas nedan). Rörledningen är tyvärr inte avsedd för öl utan gick till någon annan anläggning bredvid.
Utanför bryggeriet återfanns den här stentavlan som verkar göra reklam för en koncern vid namn Nordböhmiska bryggerierna.
På baksidan av stentavlan fanns lite korn och humle.
En annan utflykt jag gjorde gick till Český Ráj (Böhmiska paradiset) som är ett naturreservat eller liknande med bland annat imponerande sandstensformationer och borgruinen Valdštejn. Nåväl, efter vandringar i omgivningarna, när jag var på väg mot närmaste hållplats på den lokala järnvägen för att åka tillbaka till Liberec, passerade jag den här förfallna byggnaden som jag tyckte var misstänkt lik ett gammalt bryggeri. Och jodå, ett bryggeri har funnits på platsen mellan åren 1564 och 1943.
Hruboskalský pivovar ur en annan vinkel.
Söndageftermiddag i Liberec och öldags. Det fick bli ölstugan Trädgården på väg från stationen in mot stan. I mina anteckningar står det att läsa att man inte hade den utlovade Gambrinus 12° utan att jag fick nöja mig med Kozel 11° för 14,50 CZK. Gröna väggar, basttak och mörkbruna väggar har jag dessutom noterat vad gäller inredningen.
Senare delen av eftermiddagen ägnade jag bland annat åt att fotografera ölställena från lördagskvällens runda. Här är Vokno som visade sig vara ett lite ungdomligare ställe med skojiga skyltar på väggarna, såsom "Rökning förbjuden" eller "Kök" och "Matsal" på toalettdörrarna. Andra inredningsdetaljer som fanns att beskåda var en uppstoppad kråka som flugit in i väggen, 105 tomma Jamesonflaskor, ett symaskinsbord, trägolv samt träpaneler på väggarna. Ölsortimentet bestod av Pilsner Urquell 12° (som jag har noterat var dyr - 26 CZK) samt Gambrinus 10°.
Pivovarský Dvůr (Bryggerigården) är nog det ölställe som hittills har gett mig den mest speciella upplevelsen totalt sett. När jag skulle gå in i lokalen märkte jag att det fanns en låst grind innanför dörren. Efter att ha skakat i den ett tag reste sig en mumlande man ur en soffa, gick bort till bardisken och tryckte på en knapp som låste upp grinden. Efter att ha serverat mig min öl gick han och lade sig igen. I den relativt stora salen bestod nu klientelet av mig och en äldre man som hade allvarliga problem med att sitta upp. Det var inget mot hur besvärligt det blev för honom när han skulle gå på toaletten och mitt i alltihop tappade byxorna. Jag försökte att koncentrera mig på mitt öl (en Rohozec 11° för 15 CZK) och lokalens utformning. Taket hade valv med järnvägsräls i kanterna mellan dem. Pelare bar upp taket och golvet var belagt med tegel. Jag undrar om händelserna under mitt besök var representativa för stället.
Grodan låg i sista huset innan den här gränden övergick i en trappa. Stället serverade olika sorter från Konrad-bryggeriet; 11°, 14° samt 11° mörk. Ganska livat med bland annat jukebox och gymnastik på TV. Jag besökte även en femte ölstuga, som jag tyvärr glömde fotografera, Černý Kůň (Svarta hästen). Där fanns såväl Gambrinus 10°, Kozel 11°, Pilsner Urquell 12° som ett vildsvinshuvud säger mina anteckningar.