breznice-podlesi-jince-hostomice-prag

Dags för uppbrott. Det var dagen då återresan mot Prag skulle genomföras. Naturligtvis hade jag inga planer på att åka raka vägen utan jag hade sett ut några platser på vägen som verkade värda att stanna till vid. Samtliga av dessa var ölrelaterade.

Březnice

Första stoppet på vägen var ungefär halvvägs från Budweis till Prag, nämligen den lilla staden Březnice strax efter gränsen till Mellersta Böhmen. Där ligger bryggeriet Herold och jag tänkte försöka få tag i dess öl på någon krog i staden. Jag hade kollat upp i förväg att Herold-öl skulle finnas på åtminstone två ställen. Jag promenerade in till centrum där krogen med det väl tilltagna namnet Hospůdka U Dědy Jehudy Z Lokšan ligger. Tyvärr var dess öppettider inte lika omfattande, så jag fick vackert vända tillbaka och hoppas att Špejchar var öppet.

Špejchar

Lycka! Špejchar var öppet och hade Herold. Upphetsat beställde jag ett glas utan närmare specifikation och fick antagligen 11°. Jag läser frustrationen mellan raderna i mina anteckningar när detta gick upp för mig och jag samtidigt såg i menyn att både 12° och 12° kvasnicové fanns. Jag hade ett tåg att passa så jag hade inte tid att ta en till öl. Fast om jag bara hade varit lite rutinerad och tittat efter i ČD-appen, hade jag sett att tåget var 15 minuter sent och att jag alltså trots allt hade hunnit med en öl till....

Lokalen var trevlig och utgjorde bottenvåningen i någon gammal lada eller liknande. Den hade stenväggar och tjocka bjälkar i taket.

Ölet som jag drack fick följande notering: "Troligen 11°, ändå ganska besk men lite vattnig."

Podlesí

Nästa stopp var Podlesí, ett litet samhälle strax utanför staden Příbram, knappt två mil norr om Březnice. Där ligger nämligen bryggerirestaurangen Pivovar Podlesí.

Pivovar Podlesí

Jag kan avslöja det redan nu - här fick jag smaka hela resans bästa öl! Men det satt långt inne. Lokalen bestod av två rum, dels en restaurangdel som var fylld av vad som såg ut som ett brölloppssällskap, dels en ölskänk med bara en annan gäst. Jag valde det senare. Jag fick sitta bra länge innan jag fick någon servering. Den trevlige servitören försökte på en blandning av tjeckiska och tyska förklara att det inte gick att få någon mat på grund av det stora sällskapet och att det senare minsann till och med skulle bli tanec/tanzen.

Jag fick i alla fall till slut öl och jag hann med två sorter enligt följande:

12° Podleský Ležák: "Riktigt besk och mycket humlearom. Fylligt och så där tjeckiskt gräddig. Skönt efter alla 11:or. 36:-"
13° Míkeš: "Svart, och oj vilken lakritssmak! Riktigt gott! Fylligt, lent. Kategoriserad som en tmavý ležák. När lageröl slår ale på fingrarna! Kan vara resans bästa så långt."

Ja visst var det resans bästa öl, både så långt och framöver!

Jince

Nöjd och belåten, trots ingen fast föda, traskade jag tillbaka in till Příbram för att ta tåget ytterligare 1,5 mil norrut till Jince, där bryggerirestaurangen Eška med underrubriken Rodinny Pivovar Jince, det vill säga Jince familjebryggeri, låg. Det tycks sedermera ha ersatts av en ny bryggerirestaurang med namnet Malý Janek. Jag har antecknat att jag under promenaden från stationen såg många vackra förfallna byggnader varav en såg ut som att den kunde ha varit ett gammalt bryggeri en gång i tiden.

Restaurace Eška, Rodinny Pivovar Jince

I restaurangen, om vilken jag har skrivit, "stora luftiga rum i typisk landsortsrestaurang", fick jag till slut min lunch vilken jag vill minnas bestod av fläskkött och potatiskroketter. Naturligtvis provade jag även två av bryggeriets öl:

12° Vilém: "Som en 12:a ska vara, fyllig, gräddig, lagom beska - bra."
14° Vilém: "Här börjar det smaka alkohol. Inte alls lika god som 12:an. För stark helt enkelt. Men det är väl en smakfråga."

Hostomice

Om man ska ta sig fågelvägen från Jince till Prag passerar man efter 7 kilometer staden Hostomice, där händelsevis bryggeriet Pivovar Hostomice ligger. Man kan även åka tåg men det innebär en avsevärd omväg med byte i Lochovice. Jag valde därför fågel- i stället för järnvägen, även om jag fick hålla mig på marken. En dryg timme senare vandrade jag alltså in i staden som lär ha bränts ned av "svenskarna" under trettioåriga kriget. Jag var nu mer intresserad av att släcka - törsten.

Pivovar Hostomice

Bryggeriet är ett av alla dessa i landet som har återupplivats efter att ha varit förfallna och nedlagda under kommunisttiden. Vid mitt besök fanns en mindre lokal för servering i den gamla vackra byggnaden. Jag har noterat att det uppenbarligen var ett populärt fredagsnöje för lokalbefolkningen och att folk även kom in för att få fyllt olika sorters plastkärl för medtagning. Jag provade i vanlig ordning två av ölen som fanns att få:

12° Světlá: "Lite sliskig och kladdig, men samtidigt humlig."
14° Tmavá: "Kraftig men drar något mer åt svarta vinbär än den på Podlesí. Inte besvärande mycket men ändå."

Prag

Hostomice var sista anhalt innan det var dags att resa till målet för dagen - Prag. Detta gjordes medelst rälsbuss på slingrig bibana, bland annat via säckstationen i Liteň där konduktören får gå ut och lägga om en manuell växel vid vändningen, till Zadní Třebaň där det var byte till elefanttåg mot Prag. I Prag var det slut på hela äventyret och nästa dag fanns det bara tid för hemresan.

Pivovarský Dům

Efter en lång dags färd, kom jag ganska sent till Prag men jag hade en sista plan. Följande notering med tillhörande bild finns i mina anteckningar: "Tänkte avsluta resan med en klassisk hit, nässelöl - kopřivové - på Pivovarský Dům. Men minns jag fel? Eller var det bättre förr? Dum fråga... Får tydligen vara glad ändå att jag hann precis före stängningsdags."