LC-provet i Söderköping hölls på en mycket naturskön plats alldeles invid Göta kanal
Födelseplats: Kennel Magic Colour.
Födelsedatum: 2010-02-02.
Favoritfärg: grön.
Favoritdjur: harar.
Hobby: springa.
Syskon: Zorba, Jasmine, Diamond, Dante, Mio och Blanco.
Utbildning: Valpkurs på Samines tassar, Vardagslydnad på Working Dog Sthlm, Agility - nybörjare på Working Dog Sthlm.
Licenser: Lure coursing och whippetrace.
Om 2013 var ett dåligt Gauss-år så var 2014 desto bättre. Den mystiska svullnaden som avslutade den förra årskrönikan läkte snabbt ut och Gauss kunde börja springa igen. För säkerhets skull lät jag vår fysioterapeut kolla upp att allt stod rätt till innan vi påbörjade ordentlig träning. Gauss blev friskförklarad och det var bara att sätta igång. Planen för säsongen var en storsatsning på whippet race kryddat med ett mindre antal lure coursing-prov när det kunde passa.
Samtliga bilder nedan är tagna av mig själv om inget annat anges.
Träningen löpte på fint och Gauss var i högform när vi anlände till LC-provet i Söderköping den 4 maj. Mot bakgrund av tidigare resultat inom LC var förhoppningarna låga när det gällde just resultat men det var i alla fall roligt att få delta igen efter en hel säsongs uppehåll. Banan i första omgången bjöd på en extra utmaning för vårt ekipage då hundarna efter några svängar skulle komma att springa tillbaka rakt mot starten. Med tanke på hur hussig Gauss är bad jag startern om tillstånd att gömma mig i ett dike efter att ha släppt iväg honom för att minimera risken att han skulle få syn på mig och avbryta loppet. Starten gick, jag kastade mig ner i diket och följde loppet därifrån. Gauss sprang ovanligt fint och jag var nöjd när jag efter den kritiska passagen klättrade upp ur diket för att följa resten av loppet upprätt. Då händer det plötsligt - trasan gör en tvär sväng åt höger och Gauss likaså. Tyvärr är han då jämsides med den andra hunden, vilket gör att de springer ihop varpå Gauss faller. Den höga farten gör att han rullar runt ett imponerande stort antal varv innan han kommer upp på rätt köl igen och kan fortsätta. Gauss jagar ifatt den andra hunden och kommer till slut först i mål. Nu är det ju inte det det går ut på och domarna var inte lika imponerade som husse av loppet men vi låg i alla fall inte sist inför andra omgången och Gauss verkade inte ha tagit skada av vurpan.
Omgång två startade kaosartat. Både jag och den andra hussen kämpade med att hålla våra hundar inför startögonblicket. Jag var lite mer framgångrik då den andre hade avsevärda problem och höll på att tappa sin hund ett flertal gånger. Ett antal svordomar senare fick han kontroll över situationen och starten kunde gå. Gräset krullade sig när de båda hundarna drog iväg efter trasan och girade svagt höger i första böjen. Jag böjde mig ner för att plocka upp kopplen och när jag sedan tittade upp möttes jag av en syn jag inte ville se. Gauss hade stannat upp, stod och gnällde och började därefter halta tillbaka till mig. Ingen hade sett att något särskilt hade hänt, Gauss hade bara avbrutit plötsligt. Efter en snabbesiktning utan att kunna se några allvarliga fel tog jag med honom till banveterinären som inte imponerade i sin analys då hon inte kunde mer än kostatera att Gauss hade en lättare hälta. Troligtvis hade han ådragit sig en sträckning i vurpan i första omgången och den visade sig först nu. Jag såg framför mig hur hela whippet race-säsongen gick om intet och det var med böjt huvud jag åkte hem.
Bilder från LC-provet i Söderköping finns här.
Nu visade det sig att skadan inte var särskilt allvarlig. Några veckors vila räckte och sedan kunde vi gradvis påbörja träningen igen. Jag beslutade dock att det inte skulle bli några fler LC-äventyr den här säsongen utan vi skulle hålla oss till enbart whippet race.
LC-provet i Söderköping hölls på en mycket naturskön plats alldeles invid Göta kanal
Jag började säsongen med att sätta upp delmål. Det första var att komma till start i en tävling över huvud taget. Första tävlingen för säsongen gick redan den 11 maj och den fick vi stå över på grund av vad som hände i Söderköping. Det kanske inte gjorde så mycket med tanke på den långa resvägen. Tävling nummer två gick den 24 maj i Västerås och då var vi beredda. Vi hade tappat värdefull träningstid och värmen var tryckande på banan så det blev inga imponerande tider. Inte heller placeringen var särskilt imponerande med en fjärdeplats i K-finalen. Vi hade dock uppnått vårt första delmål för säsongen - vi hade kommit till start och fick åtminstone en poäng med oss hem i bagaget.
Bilder från WR-tävlingen i Västerås finns här.
Gauss och jag på pallen i Västerås, foto: Linda Thulin
Nästa tävling på schemat var Kalmar en vecka senare, den 31 maj. Kalmar var vid det här laget den enda whippet race-banan som vi inte hade sprungit på. Tack vare kristihimmelsfärdshelg blev det en minisemester på två dagar inklusive sight-seeing på stan, som var oväntat trevlig. Själva tävlingen gick än en gång trögt med dåliga tider men Gauss lyckades i alla fall bärga en andraplats och tre poäng i hanarnas D-final, 14 hundradelar efter hans nemesis Oscar. Oscar och Gauss möts ofta i finaler och hittills hade Gauss fått stryk varje gång. Vi satte nu upp årets andra delmål - att slå Oscar i en final eller semifinal.
Bilder från WR-tävlingen i Kalmar finns här.
Gauss i vitt kommer tvåa i hanarnas D-final i Kalmar
Två veckor senare, den 14 juni, var det dags för tävling på hemmaplan. Oscar deltog inte så det blev inte tal om att försöka uppnå målet att slå honom. Tävlingen hade semifinaler och Gauss gjorde då som han brukar - han sprang fort i försöken för att sedan bli utslagen i E-semifinalen. Resultatet blev således bara en poäng.
Bilder från WR-tävlingen i Södertälje finns här.
Lag Södertälje i Södertälje - vårt ekipage längst till höger, foto: Christina Eriksson
Vi fick vänta ytterligare tre veckor innan vi fick en ny chans att nå vårt mål. Norrköping stod på schemat och både Gauss och Oscar var anmälda. Gauss sprang för fort i kvalen och hamnade i C-semifinal medan Oscar kom i D-semi. Alltså fick de inte chans att göra upp den här gången heller. Gauss blev däremot som vanligt utslagen medan Oscar gick vidare till D-finalen och placerade sig som tvåa. Äsch.
Bilder från WR-tävlingen i Norrköping finns här.
Gauss i blått kommer sist i sin C-semifinal i Norrköping
Nu var det hela fyra veckor tills vi fick en ny chans att ge igen. Det var dags för SM i Karlstad och än en gång stod de båda duellanterna på startlinjen. Det var Gauss och mitt första SM och på det hela taget var det en trevlig upplevelse med minst sagt varierande väder under de två tävlingsdagarna. Lördagens kvalomgångar genomfördes i högsommarväder och Gauss sprang tre fina lopp som förde honom till hanarnas GH-semifinal. Oscar gjorde likadant och det var återigen upplagt för strid. På söndagen slog vädret om totalt och det ena åskovädret efter det andra drog fram över banan. Tävlingen fick genomföras med ett antal pauser när det regnade som värst. Gauss gjorde även här bra ifrån sig och tog sig till hanarnas G-final. Oscar gjorde likadant. Spänningen i Team Gauss kunde knappast ha varit större, nu hade vi chansen - men nej, Oscar var i högform och vann finalen med Gauss på andraplatsen.
Bilder från WR-SM i Karlstad finns här (dag 1) och här (dag 2).
Gauss i ett av kvalheaten under dag 1 i Karlstad
Skulle vi kunna ladda om efter den episka fighten i Karlstad? Skam den som ger sig. Vi drog till Halmstad två veckor senare och var nu mer laddade än nånsin. Skulle de två åter mötas? Ja det skulle de, Oscar hade också begett sig på resa till västkusten. Än en gång visade de två kombattanterna prov på sin jämnhet och placerade sig båda i hanarnas E-final och vips hade möjligheten att nå årets andra mål uppenbarat sig. Den här gången gick det vägen! Gauss lade inte två trampdynor emellan utan sprang för första gången ifrån den gode Oscar i final. Det var ett mycket spännande lopp där både Gauss och Oscar hamnade bakom två Klenod's-hundar efter att ha fått en dålig start. De passerade den ena av dem på varsin sida men den andra hanns inte riktigt upp och Gauss fick se sig slagen med två hundradelar. Men årets andra mål var uppfyllt, Oscar var besegrad och det var dags att sätta upp ett nytt mål.
Bilder från WR-tävlingen i Halmstad finns här.
Gauss i rött kommer tvåa i hanarnas löjligt spännande E-final i Halmstad
Två hundradelar från att vinna finalen i Halmstad gjorde att vårt nya mål blev just att vinna en final. Första chansen att ge oss på det målet var på säsongens andra tävling på hemmaplan i Södertälje. Det gick inte alls. Gauss sprang som ett skållat troll i kvalheaten, vilket förde upp honom i D-semifinal. Där åkte han ut som ett brev på posten.
Gauss springer inte taktiskt under tävlingarna. Oftast går det fortast i kvalheaten för att sedan gå lite långsammare i semi eller final. Inte helt sällan slår han dessutom till med en kanontid (med hans mått mätt) i något av kvalen. Detta hade gjort att fram till den här tidpunkten hade Gauss aldrig lyckats gå till final i en tävling med semifinaler (bortsett från SM där alla går till final). Vi fick nu revidera vårt tredje mål till att göra just det, gå vidare i en semifinal.
Bilder från WR-tävlingen i Södertälje finns här.
Gauss i svart dundrar in som tvåa i sitt första kvallopp i Södertälje
Vi valde att stå över nästa tävling som gick i Kalmar och laddade i stället för en fin säsongsavslutning på derbyt i Norrköping. Det skulle bli en nagelbitare. Ny taktik skulle få Gauss att ta det lite lugnare i kvalen och sedan spurta i semin för att ta sig till final. Det verkade lyckas. Tiderna blev ganska dåliga och Gauss hamnade i en låg E-semifinal. I samma semi hade hans egen syster Zorba placerat sig, liksom kusinsonen Stefan som sprang för licens. Husse som kanske inte är så känd för att visa så mycket känslor gjorde diverse segergester och öste beröm över Gauss när den svarta flaggan kom upp på andraplatsen - Gauss hade klarat det och gått till final! Årets tredje mål var uppfyllt! Själva E-finalen blev ett rent Södertälje-derby i derbyt. Förutom Stefan hade även dennes syster Zool och Sören tagit sig vidare. Skulle vi på köpet få till vårt tidigare tredjemål, att vinna en final? Nej, så bra gick det inte utan vi fick nöja oss med en tredjeplats. Det gjorde inget, vi hade ju redan lyckats med det vi hade kommit för att göra.
Vad vi däremot fick på köpet, och som också gjorde avslutningen i Norrköping lite extra spännande, var en strid om att bli bäst placerad på årsbästalistan bland Södertäljes hanar. Inför tävlingen låg Gauss och Hotch på samma poäng. Även Qino hade en teoretisk chans att ta hem spelet med två poäng mindre. Nu gick det vår väg, då varken Hotch eller Qino lyckades i Norrköping utan Gauss kunde segla ifrån med en marginal på två poäng.
Bilder från WR-derbyt i Norrköping finns här.
Gauss i svart kommer tvåa i sin E-semifinal i Norrköping
Nu kanske det här låter väldigt seriöst men hela artikeln är skriven med glimten i ögat och det allra viktigaste under hela säsongen har varit att ha kul med sin hund och umgås med trevliga människor med samma intresse, det vill säga precis det som § 1 i stadgarna för whippet race säger. Att det sedan finns ett tävlingsmoment gör det bara lite mer intressant...
Gauss har gått i vinterdvala