Även dag fem på resan kom att bli både lång och upplevelserik. Dagens agenda var att jag skulle lämna Liberec och ta mig till nästa övernattningsstad som var Hradec Králové. Det finns många olika sätt att ta sig mellan de två städerna med tåg. Jag hade dock bestämt mig för att åka via Turnov för att där återuppleva ett besök på Pivovar Rohozec och nyuppleva ett besök på Turnovská pivnice. Egentligen är det väl mellan Turnov och Hradec Králové det finns olika sätt att åka men ändå...
Som torde ha framgått är det dock (för mig) en tradition i Liberec att på morgonen fotografera gårdagens (eller andra dagars) ölhak, vilket jag även gjorde denna dag.
Först ut är en bild på Restaurant Budvarka Liberec, där jag alltså åt middag kvällen före. När jag nu ett halvår senare kollar upp det hela verkar det som att stället redan har slagit igen, vilket är synd i så fall.
Restaurant Budvarka Liberec
Sedan en bild på ett ställe som såg inbjudande ut men som också verkar ha stängt sedan dess och som jag därför tyvärr aldrig kommer att kunna utforska. Platsen var vid Papperstorget där även Pivovarský Dvůr ligger. Enligt skyltarna skulle man ha serverat Albrecht-öl.
Papperspub
Sist ut ännu en idolbild på Pivovarský Dvůr. Jag får glädja mig åt att denna trevliga inrättning har återuppstått i alla fall.
Pivovarský Dvůr
Turnov
Rohozecká restaurace
I det lilla samhället, eller om man ska kalla det en förort till Turnov, som går under namnet Malý Rohozec, ligger Pivovar Rohozec som har en restaruang där man kan dricka bryggeriets produkter. Jag hade varit där en gång förut, under resan 2011 och en beskrivning därifrån finns på den här sidan. Precis som den gången 14 år tidigare, promenarade jag dit från stationen i Turnov och lustigt nog minns jag ingenting av den tidigare promenaden.
Sedan det förra besöket hade stället förändrats i grunden. Visserligen är mina minnen av det första besöket lite vaga men då kändes det mest som en liten gedigen ölstuga och så var jag ensam gäst den gången. Nu var det modernt och välbesökt av lunchgäster, varav jag själv var en. Än en gång har jag slarvat med att anteckna vad jag åt men jag drack det följande:
Prometheus: "Orange färg, något kall, mycket maltig. En del efterbeska. Inte min typ."
Tmavá 13°: "Jättemycket choklad och bara en gnutta svarta vinbär. Något kall så klart."
Jag har även antecknat följande: "Inser nu att det fanns ljust öl på fat också trots inget anslaget. Verkar vara en svagare och en starkare, 10° och 12°? Eller en 11° så klart..."
En Prometheus
En Tmavá 13°
Bardisken på Rohozecká Restaurace
Butiken vid Pivovar Rohozec
Rohozecká Restaurace sedd från gatan
Om Pivovar Kocour i Varnsdorf, som jag besökte dag två på resan, kan stoltsera med en egen hållplats på järnvägen, får Pivovar Rohozec nöja sig med en busshållplats.
Bryggeriets busshållplats
Turnovská pivnice
Sedan mitt förra besök i Turnov hade det tillkommit ett nytt bryggeri som kallar sig Turnovská Pivnice och i Turnov har de en restaurang som heter Na Lukách. Den ville jag besöka. Från Rohozec-restaurangen vandrade jag därför genom själva Malý Rohozec, korsade den ena armen av floden Jizera och följde den andra förbi ängarna som förmodligen har gett restaurangen dess namn.
Restaurangen var stor och modern och jag drack följande två öl:
Turnovský ležák 12°: "Fantastiskt skum, kraftig, gräddig kropp, en viss beska och trevlig efterbeska. För kall dock men troligen resans bästa så långt."
Turnovská tmavá 12°: "Samma fantastiska skum, samma för låga temperatur. Inte alls samma chokladchock som Rohozec men heller ingen svart vinbär alls. Det är bra."
Vägvisningen var utmärkt
Fatölsmenyn fanns redan utanför grinden
En Turnovský ležák
Del av inredningen med ett par av tankarna
Ljuskrona gjord av ölsejdlar
En Turnovská tmava 12°
Hradec Králové
Slutmålet för dagen var alltså Hradec Králové där jag hade bokat en hotellnatt. Jag hade varit i staden en gång tidigare, under en bilsemester med en kompis 2002 men från den resan finns inga ölbilder. Nu hade jag som ambition att besöka bryggeripuben Klenot pivnice.
Klenot pivnice
Restaurangen låg nere i trånga källarlokaler och var tämligen välbesökt så jag hade tur som fick ett bord där jag kunde äta middag och smaka lite av bryggeriets öl. Tyvärr var det inte så mycket på fatölsmenyn som föll mig i smaken. Faktum är att det enda jag ville och lyckades prova var detta:
11° světlé z tanku: "Överraskande med annorlunda humlesmak i inledningen. Bra temperatur! Lite lakrits i eftersmaken. Något 11°-blaskig men inte så farligt."
Följande anteckning ger svaret på varför det bara blev en sort som jag drack: "Efter två av ovanstående tänkte jag ta en 11° Kazbek men den var så klart slut så det fick bli en tredje tanköl. Det är påfallande ofta som bryggeripubarna har slut på diverse sorter. Var borde de finnas om inte där? Och varför ha så få sorter på? De fyra nedre sorterna på listan går ju bort. Man (jag) åker inte till Tjeckien för att dricka ale."
Vad de fyra nedre sorterna var framgår av en av bilderna nedan.
En 11° světlé z tanku
Fatölsmenyn
Kemilampskärmar
Vägvisning till bryggeriet respektive ölskänken
En del av bryggeriet
Tankstudie
Entrén från gatan
U pražského grože
Efter avklarat besök på Klenot och kvällsfotografering på stan sökte jag mig tillbaka till hotellet. När jag kom fram insåg jag att granne med hotellet låg en liten ölstuga som knappt var mer än ett hål i väggen. Folk stod utanför på gatan och drack Pilsner Urquell. Det såg så trevligt ut att jag bestämde mig för att göra detsamma. Pilsnern var sagolikt god och lika billig. Det var så där som det ska vara i Tjeckien och det var bara slumpen som gav mig upplevelsen. Man kan planera en resa in i minsta detalj men det är ofta som såna här tillfällen är bäst.
Nedan en bild på den Pilsner Urquell som jag drack på U pražského grože. Jag vet inte vad de blå fälten i glaset beror på. Antingen är det någon reflektion från någon blå belysning eller så fick kameran fnatt.
