2005 gick sommarsemesterresan till Moskva. Där dricker folk öl överallt, på gatan, i tunnelbanan, i parkerna men inte på puben, där vi oftast var ensamma. Förklaringen sägs ligga i att vanligt folk inte har råd att gå dit. Ett öltilltugg som vi inte var vana vid - torkad fisk - visade sig vara riktigt gott. Jag ångrar att jag inte köpte med mig mer hem. De stora ryska ölsorterna som vi provade visade sig dock inte vara särskilt intressanta.
Бочкарев (Botjkarev) var ett sånt där småtrist öl av internationell lagertyp. Att det som här dessutom serverades i plastmugg gjorde väl inte upplevelsen skojigare. Så här mitt i sommaren rådde det ingen brist på uteserveringar i centrum, där man kunde få sig just lite plastöl och sjasjlik (gott). Till vänster i bild syns min kobok.
Тинькофф (Tinkoff) är en kedja med byggerirestauranger som som finns i flera stora ryska städer. Ett besök var naturligtvis obligatoriskt och där kunde man finna en handfull olika ölsorter. På bilden syns troligtvis en pilsner och ett veteöl.
Så här modernt såg det ut på utsidan.
Det här var en uteservering av lite högre klass, för här fick man ölet i glasglas. Jag har för mig att det var någonstans på gågatan Arbat.
Lite nedåt på skalan fanns den här uteserveringen i form av en kiosk och plastutemöbler. Ölet fick man dessutom halsa ur flaska, i det här fallet en sibirisk krona. Vi befinner oss vid Park Pobedy - Segerparken.
Även plastmuggar kan vara fina och dekoren i bordet går inte av för hackor - eller är det just det den har gjort kanske? Av texten på glaset kan man lära sig att Nevskoe bryggs på Vena-bryggeriet. Det ligger i S:t Petersburg och har sedermera gått ihop med Baltika.
Пятый океан (Femte oceanen) är en bryggerirestaurang där man åtminstone vid tiden för vårt besök fick tappa upp sitt fatöl själv. Vid varje bord fanns två tappkranar med flödesmätare, en för ljust öl och en för mörkt. När man var klar kom personalen och läste av mätarna och man fick betala ett literpris. Här håller vi på och tappar upp ett glas ljust öl.
Бавариус (Bavarius) var ytterligare en bryggerirestaurang vars inriktning, inte så överraskande, var bayersk. Jag tror jag åt någon korv med surkål till ölet på bilden.
Шестнадцнть Тонн (Sexton ton) var den sista bryggeripuben vi hann med. I samma regi och byggnad fanns även restaurang och nattklubb.