dag9

På resans åttonde dag gjorde jag en utflykt från Lille till Arras och Douai men det blev inget öl drucket i de städerna och därmed ej heller några bilder tagna som platsar på den här sidan. Vi hoppar därför raskt vidare till den nionde dagen som var en onsdag.

Det var dags att bryta upp från Lille och så smått börja vända hemåt. Slutmålet för dagen var Mons i Hainaut på Belgiska sidan om gränsen. Jag hade dock planerat in två delmål på resan - Jenlain och Gussignies där jag ville titta till Brasserie Duyck respektive Brasserie Au Baron. Järnvägen till Jenlain har varit nedlagt sedan länge och den som gick förbi Gussignies sedan ännu längre. Lösningen blev att i stället ta tåget till Le Quesnoy och vandra, först alltså till Jenlain (8 km), därefter till Gussignies (11 km) och slutligen till Honnelles (5 km) för att där ta bussen till Quiévrain varifrån man kan ta tåget till Mons.

Jenlain

Efter lite sight-seeing i Le Quesnoy för att titta på ännu mer fortifiering av Vauban, styrde jag alltså kosan mot Jenlain där Brasserie Duyck håller till. Efter en ganska trist vandring utmed väg D934 kom jag till slut fram till Jenlain och gick till att börja med och spanade in själva bryggeriet. Därefter var planen att äta lunch på Brasserie la Jenlinoise som väl får anses tjäna som bryggeriets taproom även om det är en fullfjädrad restaurang. I anslutning finns även en butik som säljer bryggeriets öl och tillbehör (såsom glas och reklamartiklar).

Brasserie Duyck

Mest känt är nog bryggeriet för sitt bière de garde som säljs under namnet Jenlain Ambrée. Man gör dock fler sorter i serien Jenlain och har även några sorter som marknadsförs under namnet La Bise.

Egentligen var det väl inte så mycket att se då jag inte hade bokat något besök eller så men jag tog några bilder från gatan som minne.

Brasserie la Jenlinoise

När jag var nöjd med att ha fotograferat bryggeriet gick jag alltså till Brasserie la Jenlinoise för att äta lunch och smaka på bryggeriets öl. Jag hade kollat upp att det skulle vara öppet och dörren var visserligen olåst men lokalen misstänkt tom. En servitris dök dock upp och jag frågade om det var öppet. Ja men köket hade inte öppnat ännu. Efter en ordväxling på något som skulle likna franska kom vi fram till att jag kunde ta en väntöl innan det gick att beställa mat, vilket passade mig utmärkt.

När så köket väl öppnade kunde jag beställa såväl en portion tranche de gigot d'agneau à la crème d'ail som ett glas Jenlain Triple.

Om de båda ölen har jag noterat följande:

La Bise Blonde: "Kall, maltig."
Jenlain Triple: "Inte för kall! God, välbalanserad, inte eldig eller sliskig."

När jag hade ätit och druckit färdigt frågade jag om butiken var öppen också. Det var den inte men de var snälla och släppte in mig ändå så att jag kunde proviantera lite inför den milslånga vandringen jag hade framför mig till nästa etappmål.

Om vandringen till Jenlain hade varit trist, så var nästa etapp desto trevligare. Den inleddes på den gamla järnvägsbanken österut. Därefter segade den sig uppför sluttningarna genom Wargnies-le-Grand, sedan till Bry och vidare. Efter hand blev vägarna mindre och mindre för att ett tag mest likna kostigar. Eftersom gränsen går som den går i trakterna som jag hade att vandra i från Jenlain till Gussignies, var jag inne i Belgien två gånger innan jag kom fram. Bilden nedan är tagen vid en rast under det första Belgienbesöket, där jag avnjöt en Jenlain Ambrée som jag hade inhandlat i butiken i Jenlain.

Gussignies

Efter att för andra gången precis ha återinträtt i Frankrike, kom jag till slut fram till Gussignies och Brasserie Au Baron, som ligger mycket naturskönt intill ån L'Hogneau.

Brasserie Au Baron

Brasserie Au Baron gör i huvudsak två serier av öl. Den ena är Cuvée des Jonquilles som finns som ett saison-liknande blont bière de garde, en variant som kallas Rosée och bryggs med vetemalt samt får en tillsats av rödvinbärspuré så väl som en alkoholfri version. Den andra ölserien heter St-Médard och är tydligen uppkallad efter Gussignies skyddshelgon. Den består av tre sorter; Ambrée som ska ha varit bryggeriets första öl och som beskrivs som en belgisk saison(!), Brune som ursprungligen var ett julöl och så Triple.

Själv hade jag tidigare lyckats få tag i Cuvée des Jonquilles och St-Médard Brune på Systembolaget. Min St-Médard Brune finns att beskåda på sidan över hemdruckna öl 2020-2022.

När jag kom fram till bryggeriet visste jag att restaurangen inte var öppen. Som tidigare har nämnts var det ett pussel att få till alla bryggeribesök på dagar då allting var öppet och här hade jag fått kompromissa. Däremot, vilket jag också visste, var butiken öppen, så jag kunde köpa ett souvenirglas och en storflaska Cuvée des Jonquilles.

Efter att ha beundrat omgivningarna runt bryggeriet startade jag nästa etapp på min vandring, mot Honnelles. Strax lämnade jag Frankrike för sista gången på den här resan. Färden gick längs lummiga stigar och slingrande landsvägar utmed L'Hogneau och den sedan länge nedlagda järnvägen. Jag gjorde även en avstickare för att titta på den vackra miljön vid den före detta stationen Roisin-Autreppe innan jag till slut kom fram till Honnelles och precis prickade bussen till Quiévrain.

Quiévrain

I Quiévrain såg jag till att missa tågen till Mons så att jag fick tillfälle att besöka restaurangen La Bourse. På vägen dit fick jag se denna banderoll som gjorde reklam för en ölfestival i staden. Vid mitt besök var datumet den 16 oktober...

La Bourse

Om La Bourse har jag noterat "säljer mycket frites, 8 fatöl". Jo så var det, folk kom in och köpte med sig just frites medan jag själv satt och njöt av en Enghien Blonde från Brasserie de Silly. Enligt bryggeriet är det ett blont överjäst öl av regional typ. Mitt omdöme var följande: "Lagom temp, smakar triple, bra".

När jag var klar med min Enghien gick jag och tog nästa tåg till Mons där jag skulle övernatta.

Mons

La Cervoise

Väl framme i Mons var jag ganska trött efter den långa dagens alla äventyr men det skulle ju ätas middag också. Så efter att ha duschat av mig vägdammet segade jag mig upp för de branta backarna till restaurangen La Cervoise vid Grand Place och beställde en lasagne och något öl som jag varken har anteckning om eller bild på men till efterrätt tog jag in en La Corne du Bois des Pendus från Brasserie des Légendes. Ölet visade sig serveras i ett hornglas i en träställning. Jag har inga anteckningar om hur det smakade heller men jag vill minnas att det påminde om en schwarzbier. Fast på belgiskt manér är alkoholstyrkan på detta öl 8%...