dag6

Söndag och dags för ny utflykt. Det hade krävts mycken möda för att sätta ihop schemat för utflykterna, då det gällde att passa in de veckodagar under vilka de olika inrättningarna jag ville besöka hade öppet. Därför kom utflykten till Anosteké l'Estaminet i Blaringhem att hamna på just söndagen. Blaringhem ligger inte utmed någon av järnvägarna, så närmaste station är antingen Ebblinghem på linjen Hazebrouck-Calais eller Thiennes på linjen Hazebrouck-Béthune med 5,5 respektive 8 kilometers vandring enkel väg. Nu visade det sig att varken Ebblinghem eller Thiennes trafikerades på söndagar, åtminstone inte på tider som passade mig, så lösningen var att vandra ända från Hazebrouck, vilket var hela 12 kilometer.

Blaringhem

Sagt och gjort, jag tog således tåget från Lille till Hazebrouck och anträdde därefter vandringen. Eftersom min marschfart verkar vara ganska exakt 6 km/h nådde jag entrén på estamineten i Blaringhem efter att ha tillbringat precis två timmar på landsvägar utmed ett aldrig sinande antal potatisåkrar.

Anosteké l'Estaminet

Väl framme stegade jag in i en alldeles tom restaurang och frågade lite på skoj om de hade något bord åt mig. "Nej", svarade kyparen kort och gott, "Nej?!" Jag trodde han drev med mig. "Det är fullbokat, det är ju söndag." Jaha, vad visste väl jag om söndagar..? Jag sa att kunde vara snabb och hinna äta lunchen som jag hade bespetsat mig på innan övriga gäster anlände men nej. Att jag hade gått i två timmar för att komma fram väckte inte heller några sympatier. Kunde jag få ta en öl bara då? Ja det gick bra om jag satt i baren men där kunde jag så klart inte äta också. Efter att ha sett ledsen ut ett tag ångrade sig personalen tydligen för vips ordnade man ändå så att jag fick ett litet bord om jag lovade att vara snabb. Jag lovade och höll vad jag lovat. Sen visade det sig faktiskt att lokalen efterhand blev just helt full av folk som kom i fina bilar och verkade ha klätt upp sig för att äta söndagslunch.

Anosteké är alltså namnet på den här restaurangen som ligger i anslutning till Brasserie du Pays Flamand. Det är även namnet på en serie ölsorter i bryggeriets utbud. Andra serier är Bracine, La Fière, Noko och Wilde Leeuw. Bryggeriet har även ett "tap room" i Merville, som också ligger i järnvägslöst land, sydost om Hazebrouck. Dit får man väl vandra en annan gång.

Jag fick alltså till slut ett bord och beställde en carbonnade flamande som i ärlighetens namn var lite torr och trist men jag fick i alla fall chansen att prova två av bryggeriets öl innan jag var tvungen att bryta upp. Dessa var:

Anosteké Blonde: "Kall, fruktig, godare än Goudale."
Bracine Tripel: "Parfym och kall förstås."

Mer kallt öl alltså...

På den sista bilden ovan ser man även en karaktäristisk busshållplatsskylt av typen som används av transportföretaget Arc en Ciel som sköter busstrafiken i delar av regionen. Att åka buss till Blanghem var dock inte att tänka på då landsbygdsbussarna i första hand verkar vara till för att transportera skolbarn och det således inga bussar på söndagen.

Efter att ha tittat lite på Canal de Neufossé som passerar ett stenkast från Anosteké var det bara att börja traska tillbaka mot Hazebrouck. Knappt halvvägs passerar man igenom den lilla byn Sercus där värdshuset Saint Erasme ligger utmed genomfartsgatan. Jag var törstig och jag ville gå in men min mesighet tog överhanden och jag valde i stället att bara fortsätta. Synd. Det verkar vara ett trevligt ställe ser jag nu när jag tittar på bilder därifrån.

Lille

Efter att ha kommit hem till Lille igen och pustat ut var det dags att äta middag. Valet föll på bryggerirestaurangkedjan 3 Brasseurs filial i staden.

3 Brasseurs Lille

Jag hade inte så högt ställda förväntningar på 3 Brasseurs, jag vet inte varför. Upplevelsen blev dock den totalt motsatta. Här åt jag en vansinnigt god choucroute och drack två öl som även de verkar ha fallit mig i smaken, särskilt temperaturen:

Fleur des Flandres: "Humlig, ganska besk, lagom temp!"
Création du Brasseur - brune triple: "Choklad och lakritsbåtar! Och lagom temp!"

Fleur des Flandres verkar vara en trippel som finns i Lille-filialens fasta fatölssortiment medan Création du Brasseur är något som byts ut då och då. Vid mitt besök var det alltså något som man kallade en brun trippel.