dag4

Dag fyra på den här resan var en fredag. På schemat stod att ta mig till Lille som skulle vara mitt basläger i fem nätter, varifrån jag planerade att göra diverse utflykter. Men jag tänkte inte ta mig raka vägen till Lille utan begav mig på morgonen av i motsatt riktning för att göra nedslag i Esquelbecq och Bergues. Så den frostnupna morgonen vandrade jag ned från Mont Cassel till järnvägsstationen Cassel som egentligen ligger i Bavinchove, varifrån jag tog tåget två stationer till Esquelbecq.

Esquelbecq

Esquelbecq är ett litet samhälle där två av sevärdheterna är St. Folquins kyrka och ett château. En tredje är det lilla bryggeriet Brasserie Thiriez.

Brasserie Thiriez

En av anledningarna till att jag ville titta till Brasserie Thiriez var att jag under en resa till Paris 2007, i en butik som sålde ölglas, köpte ett glas avsett för ölet Étoile du Nord, efter att ha rådfrågat expediten efter ett franskt ölglas. Lite visste jag då att ölet bryggs av just Brasserie Thiriez. Glaset, som fram till den här resan har varit mitt enda franska sådant, har fått tjänstgöra när jag (alltför sällan) har haft glädjen att få dricka ett franskt öl hemma. Glaset figurerar i några av mina album med ölbilder hemifrån på den här webbplatsen.

Nu ville jag alltså ta tillfället i akt och köpa ölet som mitt gamla glas alltid har varit ämnat åt. Efter att ha promenerat in till samhället från stationen och tittat lite på kyrkan och slottet tog jag mig till bryggeriet. Där finns en kombinerad butik och pub samt även en liten ölträdgård. Butiken var igenbommad men en skylt gjorde gällande att man kunde ringa på ringklockan två gånger för att göra sin närvaro känd. Det gjorde jag och snart kom en man från den intilliggande bryggeribyggnaden och släppte in mig, varpå han var tvungen att gå tillbaka och brygga lite. Strax uppenbarade sig i stället en kvinna och jag kunde köpa en flaska Étoile du Nord (samt åtminstone en La blonde d'Esquelbecq).

Tyvärr har jag inga noteringar gällande hur det efterlängtade nordstjärneölet smakade, då jag drack upp det på hotellrummet i Lille vid ett senare tillfälle utan att komma ihåg att skriva några anteckningar. En nackdel med att flyga utan incheckat bagage när man reser är ju att man inte kan ta med sig öl hem, så mitt gamla glas har fortfarande inte fått träffa sitt rättmätiga öl.

Bergues

Efter att ha handlat öl på Brasserie Thiriez i Esquelbecq fortsatte jag med tåget en station till den mycket sevärda staden Bergues. Här finns ett klocktorn, något som är typiskt för många städer i Flandern, både på belgiska och franska sidan av gränsen. Men vad som imponerade mest på mig var de totalt 5300 meter långa försvarsvallarna som delvis är medeltida och delvis konstruerade av Ludvig XIV:s krigsherre Vauban. Här fanns nästan ändlösa lummiga grönområden att ströva runt i och imponeras av. Annat som imponerade var alla kanaler, slussar och vackra byggnader inne i staden. Och så fanns så klart en bryggeripub. Denna inrättning var perfekt att söka upp efter allt vandrande och insupande av vackra vyer.

Westhoek Brewery

Westhoek Brewery är inrymt i en gammal slakteribyggnad och i taket finns till och med gamla köttkrokar bevarade. Här passade jag på att äta lunch i form av en planche flamande (en massa ost och korv på en planka) och prova några av de 13 öl som fanns på fat. Om ölen har jag noterat följande intryck:

Bergues Blonde: "Mild, drickvänlig, god."
Bergues Brune: "Choklad, lite malt och drickvänlig, båda något för kalla."
Bergues Triple: "Återigen drickvänlig, aning tvättmedel, inte för kall. Plötsligt päron!"

Vid det här laget kanske det har framkommit att många av de öl som jag hittills provat på resan serverats för kalla för min smak. Därav noteringen "inte för kall" på trippeln som uppenbarligen inte var det...