christianm/öl/flandern_2024/dag10

På torsdagen som var resans näst sista dag skulle jag ta mig tillbaka till Bryssel men på vägen hade jag planerat in ett besök på Musée Hergé i Louvain-la-Neuve. Muséet var sevärt men staden trist. Som namnet antyder är den ny, så ny att den började konstrueras så sent som på 1960-talet för att bli centrum för ett universitet. Hela centrala staden påminde om ett bostadsområde planerat av Ralph Erskine såsom Myrstuguberget i Huddinge eller Ekerö centrum och fullkomligt kryllade av ungdomar vid mitt besök.

Ett tag planerade jag att äta lunch på Hergémuséet men det blev inte av och i det överbefolkade centrumet blev jag bara trött och tog i stället tåget till Bryssel.

Bryssel

Den som till äventyrs har läst de första dagarnas av denna reseberättelse sidor förstår varför jag, väl tillbaka i Bryssel begav mig till Moeder Lambic Fontainas igen. Besöket var dock misslyckat då anledningen inte var på plats. Inte nog med det bestod ett av de två ölen jag beställde i princip av kolsyrat vatten. Efter påpekande fick jag visserligen byta till ett annat. När jag sedan kom tillbaka ut på uteserveringen hade någon stulit min plats. Inget av de två ölen jag drack fick någon anteckning eller bild.

Trött och med trytande fantasi gick jag sedan till Delirium Taproom för att avsluta kvällen.

Delirium Taproom

På Delirium Taproom var det lika livat som vid besöket på resans första dag, vilket piggade upp lite grann. Jag valde att prova två av ölen som fanns att välja på den här gången:

Palm Horse Power är ett öl som bryggeriets webbsida inte tycks vilja kännas vid medan Huyghe La Guillotine beskrivs som ett gyllenblont multisädesöl. Vilka sädesslag som ingår framgår inte. Huyghe är kanske annars mest känt för ölet Delirium Tremens.

En Palm Horse Power på Delirium Taproom i Bryssel

Foxterrier som gjorde mig sällskap på Delirium Taproom i Bryssel

En Huyghe Guillotine på Delirium Taproom