Från Bryssel skulle vi flytta ölturistlägret till Lille men på vägen dit gjorde vi ett stopp i den lilla staden Poperinge, som är huvudort i Belgiens humleodlingsdistrikt. Från Poperinge är det dessutom gångavstånd till det beryktade trappistklostret Westvleteren med ölbryggning som en av sina verksamheter. Det utnyttjade vi.
Höstpausad humleodling på vägen mellan Poperinge och Westvleteren
Westvleteren trappistkloster
En udda detalj med Westvleteren är att det är så svårt att köpa deras öl och det är väl en av faktorerna som gör att ölet har fått lite kultstatus. Åtminstone var det så på den här tiden. Ölet släpps på vissa datum och då måste man föranmäla sitt besök och bland annat ange bilens registreringsnummer. Kommer man oanmäld och dessutom till fots, är det bara att glömma att få köpa med sig öl. Däremot går det bra att dricka ölet i restaurangen som finns i anslutning till klostret. Det gjorde vi.
Ett av de provade ölen på Westvleteren
Ett annat av de provade ölen på Westvleteren
Som kanske har framgått av de inledande bilderna, var vädret inget vidare. Närmare bestämt regnade och blåste det en hel del så vi funderade på att ta bussen tillbaka till Poperinge men den gick väldigt sällan så vi gav oss återigen i stället i väg till fots. En vänlig lokalinnevånare gav oss dock lift in till staden, så vi fick tid över att testa Poperings Hommelbier också. Ölet bryggs i byn Watou alldeles vid gränsen till Frankrike.
En Poperings Hommelbier på något ölkafé i Poperinge